Jag sitter och försöker koncentrera mig på att läsa ett manuskript som jag har fått för review… Funderar nästan på att ta med den ut i skuggan under en ek men då kommer jag bara att somna… Annars hade det varit perfekt idag, att sitta under en ek, dricka kall saft och reviewa manuskript. Obetalt jobb som måste göras, reviewa. Som man dessutom inte vet hur viktigt och betydelsefullt det egentligen är. Men förhoppningsvis så höjer det ändå kvaliteten på det som sedan publiceras. Eller så stoppar det bara nya oprövade vilda idéer och gör att det som skrivs alltid följer samma mall. Inget ont i det, i sig själv, en viss återhållsamhet är ibland bra, men reviewprocessen kan döda kreativitet. Samtidigt som man, förhoppningsvis, slipper stå där efteråt och skämmas över att man har publicerat dålig forskning, ogenomtänkta tankar eller missat andras forskning… Så därför fortsätter vi läsa varandras manuskript åt tidskrifterna, på arbetstid som borde ägnas åt annat eller obetald fritid.