Sommaren 2006 var något av en ödessommar för mig. Det var flera år sedan den senaste riktiga grotturen; jag hade ägnat sommaren 2001 åt att skriva färdigt min avhandling, och året efter åkte jag till Kyoto där jag blev kvar till augusti 2004, och sedan jag kommit tillbaka till Sverige så hade inte den där riktiga lusten velat infinna sig. 
Men nu mejlade Svein mig och undrade om jag inte borde komma upp till Tjorve i år, och på något sätt blev jag övertalad, fast jag mest letade ursäkter för att slippa. Och ursäkter fanns det: dålig ekonomi, ännu sämre utrustning, och ett riktigt uruselt väder som resulterade i att järnvägen mellan Östersund och Trondheim regnade sönder. Men iväg kom jag, och det kändes som att komma hem igen! Jag var mer fast i grottorna än jag någonsin hade varit, och jag fick några av mina bästa och roligast grottveckor någonsin! Jag försökte förmedla en del av det i en artikel i Norsk Grotteblad (Norgessamligen 2006. NGB 48: 3-8) som också går att läsa här.