Årsmötet 1988
Allt började uppe på Klarabergsviadukten i Stockholm, där ett flertal grottintresserade personer hade samlats denna vackra torsdagsmorgon i maj. Vid halv åtta/åtta-tiden eller något sånt var så grottbussen (typ äldre, åtminstone jämfört med den jag hade åkt med till Stockholm) färdig för avfärd.
Resan gick alldeles utmärkt, några glassköparpauser, trevliga och intressanta samtal — samt ett besök vid Tabergs gruva. Denna gruva är belägen i ett berg inte långt söder från Jönköping och lär bestå av en mycket ovanlig sorts järnmalm. Där inne i gruvan besågs sällsynta mineral och fladdermöss. Efter att ha besökt ungefär en tredjedel av gruvan, ca 500 meter, så fortsatte resan och vi anlände till Koitjärve efter några timmar, visserligen ganska så försenade men ändå.
Efter en god kvällsvard visades lite bilder från Halland och dess grottor, bl a från Sjögaredsbergen. Det visades också bilder från Lummelunda, Island och floden Li i Kina. Därefter vart det natt och det vart dag.
- o - o - o -
Den andra dagen började med frukost och matsäcksberedningen, vilken följdes av ett besök vid Töllsjö där Sjögaredsbergen med grottor ligger. Där kröps det ett tag i de grottor som fanns där. Själv besökte jag ett av de större hålen, och stundom var det faktiskt riktigt vackert men också trångt. Trå nu inte att alla var som galna och kröp omkring — det var snarare tvärt om. De flesta låg nog utanför i solen och stekte sig. Hur man nu kan göra det... Och sedan styrde vi våra steg, eller rättare, vår buss, mot Hällesåker och Börsås och dess härligt svala innandöme. Börsås hål var faktiskt trevligare än Sjögaredsbergens grottor, och jag bemödade mig att krypa genom den ett par gånger, kanske mer p g a svalkan än för skönhetsupplevelsens skull.
Sedan vi varit där och svettats ett tag åkte så bussen mot Fjärås simhall för att de badsugna skulle få tvätta av sig. På vägen dit stannade bussen för att släppa av de mer kulturellt och botaniskt intresserade på Fjärås bräcka, där bl a utsikten över sjön Lygnern kunde beundras.
När man tröttnat på sjön kunde den som så ville promenera genom en gammal kolerakyrkogård, bese ett järnåldersgravfält med bautastenar, SJ:s sandtag eller varför inte den sköna backsippan som blommade vid vårt besök. Efter en svettig timma kom så bussen och sen fortsatte färden till kvällsvarden i Koitjärve.
Efter den var det dags för årsmötesförhandlingarna, och därefter berättade Anders Lindén något om de geologiska förhållandena uppe på den kommande fjällmötesplatsen. Sedan fick vi lära oss något om vilka grottor det finns på Galapagos-öarna, det var Karsten Yde som berättade om dem — faktiskt utan en enda bild! Så var den dagen slut, och vi tågade iväg ner till den närliggande Lygnern och dess strand. Brasa tändes och efter ett tag togs korvar upp och grillpinnar fram.
- o - o - o -
Dagen därpå besöktes först Borrås skåra; en trång, djup och ganska lång klyfta. Det var riktigt trevligt att gå nere i den, och utsikten från toppen av det lilla berget gick inte heller av för hackor. Efter ett tags bergsklättring, över-spricka-hopperi och liknande drog vi oss så ned mot bussen.
Ca en kilometer från skåran ligger en trevlig gård från 1730-talet som lär ha en unik byggstil (vilket jag inte betvivlar), så jag och några andra tog och liftade med Karsten (som skulle åka lite tidigare) till den vackra lilla gården med dess delvis nylagda halmtak. Utav några infödingar, tror jag, fick vi höra om en grotta i närheten där det skulle ha bott en skomakare.
Tyvärr hann vi inte undersöka gården mer än helt ytligt förrän bussen kom för att hämta oss, varpå vi klev ombord och fortsatte till Angryd. Där delade vi på oss i två grupper, en tog och promenerade iväg till Bexells ristningar och den andra gick in i skogen för att söka efter den nyligen återupptäckta Drakhålan. På väg till den passerades en tät och otrevlig granplantering som sållade bort ytterligare några, men till sist kom jag fram till en liten glänta mitt i planteringen, och där var en ganska kort men djup spricka med ett rep dinglandes i. Det visade sig att den var i stort sett full med folk så väntans långa tid vidtog.
Det dröjde ett tag och sen var det min och tre andras tur att ta sig ner. Jag gick först ner i det sköna och svala hålet med hjälp av repet, och det dröjde inte länge innan jag stod på botten av grottans första våning. Efter lite bökande, det var smalt, var jag så framme vid stup nummer två där en repstege var monterad, och det var bara att äntra den och strax var man nere på botten. Därifrån var det inte så långt till grottans slut där någon hade placerat ett litet ljus, som dock var släckt.
På väg ut hittade jag, en bit upp på väggen, riktigt vackra brunfärgade utfällningar, med formen av små femkantiga skålar eller facetter eller vad man ska kalla det. Det visade sig, vid närmare undersökning, vara riktigt rikligt med dem. Dessa besågs och beundrades ett tag och sen var det dags att klättra ut.
På väg nerför berget mötte vi deltagare från den Bexell-besökande gruppen som nu var på väg upp till grottan, och vi från den grottbesökande gruppen tog oss till Bexells stenar (nåja, alla tog sig inte ända fram dit, det var faktiskt ganska många som stannade efter halva vägen).
Stenarna, som Bexell hade använt för sina ristningar, låg mycket vackert i en ljus lövskog, och det var värt besväret att ta sig dit. För dem som inte vet det kan jag nämna så mycket som att Bexell var en förmodligen smått galen man som högg in en mängd namn på klipporna där de nu finns. Fast jag får säga att han stavade vissa namn lite konstigt (bl a H C Andersen med K och Wagner med V), men det var kanske brukligt då han höll på, vad vet jag.
Efter detta åkte vi hem till Koitjärve för att äta en bit, och därefter gjorde vi en kvällsutflykt. Först åkte vi till byn Askehult, som lär vara från 1700-talet och oskiftad, eller rättare sagt, jorden är skiftad men gårdarna står kvar som de alltid har gjort. Vackert väder var det i alla fall.
Efter att ha sett den och innan vi besökare blev alltför nyfikna på vad som skulle kunna dölja sig inne i husen så tog vi bussen och åkte till Tjolöholms slott, ett slott som stod färdigbyggt år 1904 och som uppfördes för Fredrik Dicksons räkning. Där på slottsparken packade vi upp termosarna och diverse annat gott. Enda felet med slottet var all mygg och knott som flög omkring och gjorde livet otrevligt för de flesta av oss.
Efter en stund åkte vi tillbaka till Koitjärve där det visades bilder från Korallgrottan och från förra årets fjäll- och årsmöten. Efter det diskuterades det lite om hur turistleden 1 Korallgrottan skulle se ut och lite om hur man skulle kunna få ut en skadad ur grottan.
Därefter var det sovdags, och efter en händelselös natt var avskedens dag inne. När alla hus var städade och alla hade sagt farväl till alla som det skulle sägas farväl till så avgick bussen tillbaka till Stockholm, fast det är en annan historia.
Tidigare publicerad i Grottan 23(2): 8-10 (1988).