Last week a two years journey finally reached its end. It started springtime 2006, with Aberia tristis (i.e., Dovyalis zeyheri, Flacourtiaceae), the first of the then estimated 4900 type specimens that was to be included in our part of the African Plants Initiative. It ended last Thursday, when I scanned the 7881:st specimen, a Zygophyllum [...]]]>  

Last week a two years journey finally reached its end. It started springtime 2006, with Aberia tristis (i.e., Dovyalis zeyheri, Flacourtiaceae), the first of the then estimated 4900 type specimens that was to be included in our part of the African Plants Initiative. It ended last Thursday, when I scanned the 7881:st specimen, a Zygophyllum uitenhagense (i.e., Roepera maritima, Zygophyllaceae). Both specimens were collected by Christian Friedrich Ecklon (1795-1868) and Carl Ludwig Philipp Zeyher (1799-1858) in the Cape province of South Africa, probably in the 1820’s. Ecklon, a poor Danish pharmacist, and Zeyher, a German plant collector, are among the most prolific collectors of South African plants, and we have a very rich collection of their specimens here at the Swedish Museum of Natural History (more than 1500 of the 7900 scanned specimens were collected by them). It is their collections together with the collections of the contemporary Johann Franz Drège (1794-1881) and the later Rudolf Schlechter (1872-1925), that make up the bulk of our South African type specimens, and indeed the majority of our African types. In my virtual travel through Africa, I have met many more collectors, spanning three centuries from Peter Forsskål (1732-1763) to contemporary botanists like Marie Källersjö and PO Karis, and I have visited almost every contry on the continent (and many, many of the old colonies). I will miss some of these old men (and a few women)! Apart from learning a lot of old African colony geography, I have been quite good in reading old German hand writings. Now I must admit that I’m not sure how often I will need that particular knowledge…

Det är de oväntade detektivarbetena som gör jobbet med African Plants Initiative roligt. Idag kom jag över ett ark med med en pressad Trifolium elegans, en klöverart beskriven av den italienska botanisten Gaetano Savi (1769-1844) i hans Flora pisani (publicerad 1798). Arket, eller i alla fall växten som är monterad på det, var [...]]]>

Det är de oväntade detektivarbetena som gör jobbet med African Plants Initiative roligt. Idag kom jag över ett ark med med en pressad Trifolium elegans, en klöverart beskriven av den italienska botanisten Gaetano Savi (1769-1844) i hans Flora pisani (publicerad 1798). Arket, eller i alla fall växten som är monterad på det, var skickat av Savi själv, men till vem vet jag inte. Man kan misstänka att Olof Swartz (1760-1818), som var den förste professor Bergianus, fick den i sin hand och att växten därefter har hamnat på Riksmuseet. Men det finns inga noteringar om detta på arket, och inte heller har Swartzs efterträdare Johan Emanuel Wikström (1789-1856), som annars var annoterade alla ark han kom över, skrivit något på det. Det står inte heller var växten var insamlad, den enda ledtråden är det lilla “Prof. Savi misit” – “Professor Savi skickade mig den”. Eftersom han publicerade arten i Flora pisani, som är en förteckning över växter som växte i Provincia di Pisa (Italien) i slutet av 1700-talet, så kan man misstänka att den också är insamlad därifrån. I databasen har jag nu i alla fall angett Italien, Toscana, Provincia di Pisa som urpsrungsområde, om än med ett litet litet frågetecken. Namnet Trifolium elegens används för övrigt inte längre, utan arten har slagits ihop med samma art som vår alsikeklöver, Trifolium hybridum, men som en egen underart (den heter alltså numera Trifolium hybridum subsp. elegans).